Situationen har sin grund i att ett av mina barn utreds för olika diagnoser och har stor problematik. Jag har då sökt hjälp från psykolog och BUP, och haft ett gott samarbete med skolan. Även bett om hjälp hos socialtjänsten då jag kände att jag inte kunde hantera hennes situation. Vid behandling av mitt barn fick hon ångestdämpande medicinering (sertralin och Lergigan), vilket påverkade hennes verklighetsuppfattning, känslor och beteende, vilket är vanligt i början. Under den tiden var hon hos sin f.d. bonuspappa, vars relation med mig har blivit ansträngd efter hans nya relation. Efter kort tid togs min dotter till socialtjänsten av bonuspappan och hans flickvän, och kort därefter beslutade sig socialtjänsten att inte bara ta henne utan alla mina barn. Otydligheten i min dotters uttalande, där hon nämnde händelser från flera år tillbaka då jag mådde väldigt dåligt en tid, har lett till en felaktig bedömning av den aktuella situationen idag.

Mina fyra barn har tagits omhand under LVU utan konkreta bevis och utan att några nya utredningar/bedömningar genomförts, varken av mig, vårat hem eller med djupintervjuer av dom andra barnen. Inga hälsoundersökningar på barnen gjordes innan. Inga intervjuer med mina nära & vänner. Precis allt man SKA göra innan ett LVU hoppade socialtjänsten över. Beslutet grundar sig uteslutande på uttalanden från min dotter med behov samt hörsägen från personer jag inte har kontakt med längre, som varken känner mig eller har insikt i min/vår livssituation. Som helt enkelt har någonting emot mig. Det är ett personangrepp utan tanke på barnen i fråga.

Kort historik om det förflutna:

2021 var jag i en relation där jag utsattes för psykisk och delvis fysisk misshandel. När jag 2022 anmälde min ex-partner för grov kvinnofridskränkning, skickade polisen automatiskt en anmälan till socialtjänsten då jag har barn, vilket samtidigt ledde till en ström av orosanmälningar, många av dem anonyma. Min ex-partner hotade mig om att jag skulle förlora mina barn pga den anmälan jag gjorde på honom. Det skulle bli mitt straff för han vet att mina barn är mitt allt, och sedan dess har socialtjänsten varit involverad i stort sett kontinuerligt, varav den långa tiden hos just socialtjänsten. Under en period på ett år mådde jag mycket dåligt efter vårt uppbrott, hamnade i trauma bonding, fick djup depression och PTSD vilket ledde mig till olämpliga sociala sammanhang.

Socialtjänsten gjorde då en utredning och familjebehandling som senare lades ner utan ytterligare insatser, och det har nu gått lite över 3 år.

Efter att ha arbetat hårt för att återhämta mig har jag nu ett stabilt liv,

Min relation och konflikt med barnens far:

Min ex-partner och barnens pappa & fd bonuspappa har tillsammans med sin flickvän medverkat till att manipulera mina barn särskilt den lättpåverkade dotter till att yttra osanna påståenden, det barnet han inte är biologisk pappa till. Han har inlett en relation med en vän till våra lite äldre barn, vilket har uteslutit helt min föräldrarelation med honom och lett till att jag tyvärr även har förlorat all kontakt med mina äldre barn som även dom smutskastar mig nu. Detta LVU skedde medans min dotter befann sig hos dem, vilket inte är en slump.

Jag och mina barn har alltid haft en nära relation, och inskränkningar i denna är extremt påfrestande. Pappan har ny familj och vill inte ha sina barn han har ihop med mig. Han hade chans att låta dom bo hos honom istället för familjehem, men han sa nej. Och har under lång tid visat lågt intresse för sina barn. Till mig sa han att han inte vill se mig eller ha någon kontakt med mig alls mer så därför vill han att barnen bor i familjehem, just LVU bara för att göra mig illa. För det drabbar inte honom, bara mig.

Pappans hem blir LVU

Efter att han fått reda på att jag berättade om hans låga intresse för sina barn, och då barnen fått byta familjehem åtskilliga gånger. Ändrade han sig plötsligt och gav med sig och tar nu två av barnen. Äldsta hemmavarande dottern och den han INTE är pappa till. Enligt LVU lagen trots hans bakgrund, trots våran konflikt.

Med hans bakgrund gör socialtjänsten hans hem till ett LVU hem (mot mig) där särskilda lagar, kriterier och bestämmelser egentligen SKA gälla. Ett fruktansvärt beslut och man börjar ju undra om familjehem överhuvudtaget kollas upp så noga som dom ska. Hur många barn far illa i familjehem? Hur många familjehem tar emot barn för att dom verkligen vill hjälpa eller för att dom "ska se bra ut" utåt sett och pengarna dom får för det????

Det är av yttersta vikt att mina barns liv hanteras med största möjliga omsorg och respekt, samt att de får den stabilitet och trygghet de har rätt till, vilket dom inte får idag med flera olika byten av familjehem osv och nu placering hos sin pappa/bonuspappa som direkt från början sa nej till boende hos honom och som inte borde ha barnen hos sig i just det begreppet.

Ett hem enligt LVU vilket hans hem då blir. Får INTE varit dömda tidigare oavsett hur lång tid tillbaka och ska kollas upp noga! Ett sånt hem ska även ha stabilitet, utrymme samt barnen varsina rum, inga egna barn under 3 år och ekonomi så det räcker. Ett fosterhem har enligt lag väldigt höga krav på sig. Då pratar vi inte längre om att ”bo hos pappa” utan dom blir ju då sk "fosterföräldrar" och hemmet isåfall blir ett LVU hem, särskilt vad gäller dottern han inte är pappa till. Dom kriterierna klarar inte han. Jag anser att det inte är rätt att ha LVU hos pappan även om vissa är hans biologiska barn. Vårdnadshavare/”Fosterföräldrar” bör heller eller försvåra relationen med andra föräldern. Och då vi har en stor konflikt och han försöker manipulera och vända barnen emot mig samt baktalar/smutskastar mig utan bevis eller ärlighet i sina påståenden är under all kritik.Dessutom ska ett hem enligt LVU kollas upp innan barnen sätts där vilket tar upp till 2-3 månader. Återigen har socialtjänsten inte gått regelrätt till.

Barnet han inte är pappa till borde placeras hos biologiska pappa isåfall som hon har kontinuerlig kontakt med även om det är glest mellan gångerna, men han är definitivt ingen ”främling” för henne (hon kallar även honom för pappa eller pappa + namn och dom har fin kontakt). Hennes biologiska pappa är en bra pappa, har bra jobb och inget i belastningsregistret. Hennes halvsyster bor även där. Han visar även en genuin vilja att vara delaktig i sin dotters liv. Även om han har sagt att hon får placeras hos fd bonuspappan för honom, vilket han säger för att han inte vill inkräkta på relationen hon & bonuspappan har. Något vi bestämde när hon föddes, förutsatt att inget oförutsett skulle hända, som att jag och fd bonuspappan gick skilda vägar, vilket vi gjorde. Men biologiska pappan har uttryckt att dottern får bo hos honom! Vilket borde beaktas i situationens helhet.