Vad jag anklagas för:

•Dålig omsorg av barnen

•Hemmiljö brister

•Att barnen har för stort ansvar hemma

•Att jag är kriminell och tar droger

•Att jag inte har gjort några framsteg alls sedan jag mådde väldigt dåligt och befann mig bokstavligen på botten

INGET AV OVANSTÅENDE STÄMMER och saknar grund, utredning och bevis

Tidigare: Jag befann mig i en mycket svår situation, präglad av PTSD och trauma och upplevde en form av trauma-bonding, såkallat Stockholms syndrom, gentemot mitt ex, som utsatte mig för framförallt psykiskt men även till viss del fysiskt våld. Jag tog hand om hemmet och mina barn som vanligt, men var ofta frånvarande och kände mig nedstämd och orkeslös. Jag hamnade i självmordstankar och började gå ut ofta på krogen. Vilket gjorde att jag hamnade i samhällets syn på ett opassande och negativt sällskap. Det dessa personer sas göra, var inget som jag var delaktig i även om jag var nära med dom. Det var oavsett fel och något jag ångrar djupt. Men samtidigt blev denna period ändå en viktig del av min livsprocess, eftersom jag behövde genomgå dessa utmaningar för att kunna bygga ett "nytt jag" och utvecklas till den person jag är idag. Dessutom "räddade" dom mig kan man säga, dom var snälla, brydde sig, dom tog med mig, vi pratade, umgicks och dom fanns alltid där, vilket gjorde att jag tänkte på annat. Jag personligen anser att ALLA måste sluta döma folk och sånt dom inte känner till. Allt är inte som det beskrivs av andra! Alla människor bär på bra och dåliga sidor, ingen är perfekt. Och viktigast, man är inte en dålig person pga dåliga val, ibland finns inga andra alternativ. Ibland döms man innan man fått visa sitt riktiga jag. Och skrämmande ofta döms människor fel.

MEN det är Då ↑ inte relevant längre idag!

Socialtjänsten säger att jag inte gjort några framsteg alls sedan då⬆️ vilket är falskt och har heller inte kollats upp !!!

Min förändring

Min största förändring under de senaste åren har varit mitt mående.

Nu: ⬇️Jag har genomgått betydande förändringar i mitt liv.

Jag mår bra nu och upplever en ökad energinivå, glädje och en fullständig närvaro i mitt liv. Även om jag fortfarande har kvar min PTSD (som oftast blir permanent) är den under kontroll och mina känslor av ångest har minskat avsevärt. Självklart sätter situationen som är idag med mina barn, sina spår men jag kämpar fortfarande, har inte fallit och jag har båda fötterna på jorden och 100% närvaro, trots allt!

Jag har också precis fått min diognos ADHD, vilket har gett mig värdefulla insikter och strategier för att bla hantera min impulsivitet och tidsoptimism. Jag har även lärt mig effektiva metoder för att komma ihåg viktiga saker. Men mer terapi väntar och medicin.

Den positiva förändringen i mitt mående är verkligen anmärkningsvärd.

Jag har även studerat och blivit klar med utbildningen, vilket är en stor bedrift. Så är nu certifierad socialpedagog, vilket i sin tur har möjliggjort för mig att få en timanställning i vården. Den utbildningen har också fått mig själv att reflektera och hantera olika livssituationer på ett helt annat sätt än tidigare. Mer lugnt och pedagogiskt. Utöver detta har jag startat eget företag inom massage och skönhet samt även börjat studera igen, nu till undersköterska klar 2027. Min tanke är att arbeta på sjukhus.

Min fritid lägger jag främst på att ta hand om mina barn (då dom bodde hemma). Nu lever jag ensam igen och ska så förbli. Jag försöker hittar på saker och njuta av livet. Jag tränar på gym, utför yoga och går på promenader, vilket har blivit en viktig del av min livsstil. Jag deltar inte längre på fester eller krogbesök. Jag konsumerar knappt alkohol, oftast endast ett glas vin till maten vid särskilda tillfällen.

Sammanfattningsvis har min livsstil förändrats avsevärt sedan dåtid, och jag ser fram emot att fortsätta den positiva utvecklingen. Väldigt gärna ihop med mina barn som alltid. Det var framförallt dom som fick mig att kämpa och komma vidare i livet. Utan mina barn, hade inte jag funnits idag. Mina barn är mitt allt!

Det jag gick igenom kan hända precis vem som helst. Man väljer inte att bli utsatt men man har ett val att komma tillbaka.

ADHD

Anledning till PTSD

Jag som mamma

Jag är stolt mamma till 12 barn, 8 flickor och 4 pojkar som jag älskar över allt annat och 7 barnbarn. Jag har nu varit mamma i 32 år och blev mamma första gången 1993,18 år gammal. Jag och mina äldsta döttrar var gravida vid samma tillfälle vid tre gånger. Jag var med på förlossningen och stöttade när fem av barnbarnen föddes. Innan utstöttningen började, var jag och mina äldsta inte bara mamma och döttrar utan vi var även bästa vänner.

Jag är en omtänksam och kärleksfull mamma som alltid strävar efter att ge mina barn det bästa möjliga. Omsorg en självklarhet. Jag lyssnar på deras behov och är alltid där för att stötta dem, oavsett vad det handlar om, deras skola, vänskapsrelationer, kärleksrelationer, mående, problem, bra/dåliga saker eller personlig utveckling m.m. Dom kan prata med mig om ALLT. Jag vill att dom ska känna att vi har en trygg och varm relation där de känner sig älskade och sedda. Jag uppmuntrar deras intressen, varje barn har sina egna aktivitet som bl.a. ridning, fotboll, dans, musik. Jag är hjälpsam med läxor. Jag tar mig tid att göra roliga saker tillsammans med mina barn genom lek, besök på lekplatser, promenader samt utflykter till Stellas Lekland och Daftöland. Jag är också och har alltid varit ärlig mot mina barn (på både gott och ont) men hemligheter har ingen plats hos oss. Jag försöker lära dem värderingar som respekt, empati och ansvar. Samtidigt som jag alltid finns där uppmuntrar jag till eget ansvar som att tex komma ihåg viktiga saker själva men påminner om dom glömmer. Mitt mål är att ge dem friheten att utforska och växa som individer. Vi äter frukost, middag och kvällsmat tillsammans som familj, och pratar om hur dagen har varit.

Alla mina barn har alltid haft sysslor hemma. såsom att städa sina rum, bädda sängarna och ta bort det dom tar fram. Tillsammans hjälper vi varandra med uppgifter som att tömma och fylla diskmaskinen samt att ta ut soporna. Hjälper till med matlagning om dom vill eller får testa att laga mat själva med översikt. Detta är en del av vårt gemensamma familjeliv och ligger i linje med vad som förväntas av barn i samma ålder. Sedan självklart kanske inte barn gillar sysslor alla gånger och uttrycker sitt missnöje, själva tycker att dom ”gör allt” och vill hellre göra något som är roligare men dom kommer att uppskatta det senare i livet och får en bättre verklighetsuppfattning från start.

Jag är inte perfekt, utan mänsklig, jag har gjort fel och kommer säkert göra fler fel men JAG ÄR EN BRA MAMMA! Gör alltid mitt bästa och mina barn kommer alltid först!

Då det har sagt att barnen har för stort ansvar hemma. Vill jag poängtera att det är inom rimliga gränser och åldersrelaterat. Samt att det inte är fel med eget ansvar och hjälpa till hemma, snarare tvärtom, det är bra. Alla som jobbar med och för barn samt barnläkare och psykologer förespråkar att barn faktiskt ska hjälpa till. Hänvisar till forskning👇🏼

Studier visar att barn som måste hjälpa till hemma blir mer framgångsrika som vuxna och att sysslorna bidrar till att dom blir gladare och känner sig meningsfullare.

Eget ansvar och sysslor för barn bygger självförtroende, självständighet och livskunskaper genom att de lär sig att bidra till familjen, utvecklar disciplin och målmedvetenhet, och förstår konsekvenser, vilket leder till bättre skolresultat och framgångsrika vuxna som kan hantera motgångar och samarbeta med andra. Det stärker familjebanden och ger barnen en känsla av mening och tillhörighet i hemmet.

Fördelar för barnets utveckling:

Självkänsla & Självförtroende: Att lyckas med en uppgift, oavsett hur liten, ökar barnets tro på sig själv.

Ansvar & Disciplin: De lär sig att slutföra uppgifter och se sambandet mellan handling och resultat.

Livskunskaper: De får praktiska färdigheter som matlagning, städning och tvätt, vilket förbereder dem för vuxenlivet.

Empati & Samarbete: Att hjälpa andra i familjen skapar förståelse för att göra saker för andras skull.

Målmedvetenhet: De blir bättre på att hantera motgångar och utöva fördröjd tillfredsställelse.

Fördelar för familjen:

Starkare band: Barnet känner sig som en viktig del av gemenskapen.

Positiv atmosfär: Att bidra skapar en känsla av delaktighet och omtanke.

Nycklar för att lyckas:

Åldersanpassat: Ge uppgifter som passar barnets mognad.

Börja tidigt: Även små barn kan hjälpa till, exempelvis med att duka eller plocka undan leksaker.

Fokusera på syftet: Betona värdet i att bidra, inte bara det perfekta resultatet.

Uppmuntra: Beröm och uppskattning är viktigare än bara pengar som belöning, även om det också kan fungera som motivation.

Påståenden om kriminalitet och droger stämmer INTE och kan BEVISAS

Vårat hem

Dom säger att mitt hem är stökigt, nästintill misär (pga "bildbevis" vid en storstädning/rensning) samt att jag inte har en dammsugare och saknar handtag på dörrar...

samt att jag bor i en liten 2a.
Jag bodde i en normalstor 3a, bevis är kontrakt. Jag valde dock att sova i vardagsrummet och delade av. För att barnen skulle få båda sovrummen och bo två och två. Nu har jag flyttat till en stor 4a på 117 kvm.
vårat hem är inte "lyxigt" men absolut helt 100% beboligt, fint & "vanligt".

Ingen myndighet har varit hemma hos mig eller kollat upp anklagelserna

3:an⬇️