1. Hur skulle du definiera våld i nära relationer?

 

Svar: 

Våld i nära relationer är ofta som ett mönster av beteenden där en person använder makt och kontroll över en annan i en intim relation. Detta kan innefatta fysiska angrepp, men oxå psykiska och det är egentligen den värsta sorten, hot, isolering, och manipulativa strategier. Det är viktigt att förstå att våldet inte alltid syns direkt, utan kan dölja sig bakom stängda dörrar och leenden.

 

2. Anser du att det finns resurser för människor som blivit utsatta?

 

Svar: 

Det finns tyvärr lite resurser för dem som blivit utsatta för våld i nära relationer tycker jag och få vet vart dom ska vända sig. Men det finns såsom stödlinjer, skyddade boenden och rådgivning. Trots dessa resurser är det många som fortfarande känner sig ensamma och maktlösa. Just psykiskt misshandel ses inte som ett brott, därför är det svårt att anmäla och vinna i en tex rättegång. Samhället har en avgörande roll i att öka medvetenheten och tillgången till dessa hjälpinsatser. Jag anser att den viktigaste åtgärden för att öka medvetenheten är att folk som utsatts vågar gå ut och prata om det! Att fler uppmärksammar ämnet och kanske ha utbildning i det. Genom att utbilda både barn och vuxna om vad våld i nära relationer innebär, kan vi börja bryta mönstret och skapa en kultur där det känns okey att söka hjälp.

 

4. På vilket sätt har du blivit utsatt?

 

Svar: 

Min förövare dolde sig bakom en fasad. Han var för bra för att vara sann, enormt omtänksam och kärleksfull. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag föll direkt. Men sen började det smygsamt komma in ett kontrollerade. Han började kontrollera vad jag skulle ha på mig, vilka vänner jag fick ha kvar osv. Jag fick inte hälsa på någon, fick inte gå vart jag ville, inte handla själv, han skulle isåfall följa med eller vara i telefonen. Han kunde vara snäll och kärleksfull för att sekunden senare bli arg, otrevlig och kränka hela personen jag var och tryckte ner mig tills jag inte var något värd alls. Det blev även fysiskt, ett slag på armen, benet eller en örfil. Ett par gånger tog han även stryptag, en gång så illa att jag började höra dåligt, ett tjutande börjades höras i öronen och allt började svartna för ögonen. Han släppte då han blev rädd när han såg mina ögon stirrades tomt  in i väggen. Då skakande han mig så jag vaknade till sa förlåt och han älskade mig. Så fort jag fick andan tillbaka skrek jag hysterisk  för jag blev livrädd och det tog ett tag innan jag ”kom tillbaka ” och det kändes som att jag befann mig två världar, jag var enormt förvirrad  vart jag var för någon sekund. Så nära döden har jag aldrig varit. Han hotade, manipulerade mig och fick mig att ”känna mig tokig”. Han anklagade mig ständigt för otrohet men  det var han som var det. Allt som gick fel i hans liv blev mitt fel och ansvar. På bara ett år förstörde han hela mig,  allt jag var, mitt liv och familjen. Jag råkade ut för den värsta sorten av narcissism och manipulation. Han var psykopat, sociopat hade ingen empati eller sympati.

 

6. Hur tog du dig ur det destruktiva livet?

 

Svar: 

Narcissister stannar oftast bara tills deras jobb av förstörelse är klart. Så även i mitt fall. När jag var tom på liv, självkänsla, tro och hopp. Gick han och träffade ny tjej direkt. Jag polisanmälde honom som polisen repriserade som grov kvinnofridskränkning men då jag inte hade bevis såsom bilder, skrivit upp datum och tid av alla händelser vilket är omöjligt att göra vid så stort kontrollerande, så lades allt ner. Och hans ord om att ingen skulle tro mig bekräftades. Förtroendet och respekten för myndigheter försvann helt för mig.

 

7. Kan du idag, leva som du gjorde innan? Hur mycket har du påverkats i efterhand?

 

Svar: 

Nej jag kan inte leva som förut, detta kommer alltid att påverka mig. Jag gjorde tre självmordsförsök efter våran seperation. Jag förlorade mig själv helt i det förhållandet. Visste inte längre vem jag var,  hade varit, vad jag skulle göra eller vem jag skulle bli. Jag var helt vilsen. Jag förlorade närminnet, fick grov PTSD och varje dag blev en kamp. Hade depression, ångest och panikattacker dagligen. Jag hade en tom känsla i kroppen och sorg som aldrig verkade släppa. Jag fick skapa mig en helt ny identitet och resan dit har varit lång och en märklig väg att klura ut. Jag gjorde saker jag aldrig gjort förut, både för att bara få känna något och för att kolla/lista ut vem jag var/skulle bli. Idag nästan 4 år senare har jag äntligen listat ut vem jag är. Jag bytte namn för att börja om, mår äntligen bra, skaffat företag, studera färdigt till socialpedagog och fått jobb. Läser även vidare nu till undersköterska. Så jag har fått vad man kan kalla en ny identitet, lagt den hemska tiden bakom mig och har idag full närvaro och båda fötterna på jorden. Men ärren finns kvar, har fortfarande PTSD som ofta blir permanent.

ALLA framförallt myndigheter MÅSTE läsa på och kunna mer om det "dolda våldet" psykisk misshandel och vad det faktiskt gör mot en människa. Jag anser att psykisk misshandel är mycket värre än fysisk. Ett sår läker till slut, det gör inte psykisk misshandel. Man får enorma "skador" och problematik och mår fruktansvärt dåligt av sån behandling 

Barnen i detta 

Det var ett heltidsjobb för mig att gömma/tysta ned händelserna så barnen skulle bli så lite påverkade som möjligt. Jag försökte hålla dom utanför så mycket som bara möjligt! Jag har alltid tänkt på mina barn och skyddat dom. Men barn är små klipska människor så dom visste lite, hörde lite och mot min vilja påverkades dom säkert av denna relation. Men jag pratade mycket med barnen efteråt, försökte på ett så pedagogiskt sätt jag kunde förklara varför jag mådde dåligt och att det beteendet han hade inte var okej, och jag frågade vad dom mindes, hur det kändes för dom, lät dom prata ut. Jag frågade också om dom ville prata med en psykolog om det hela, men just då ville dom inte det. Jag uppfattade det som att dom trots allt mådde bra. Inga tecken på trauma, och allt blev som vanligt igen. Endast att min ena dotters diagnoser kom en tid efteråt. Oron och separationsångest från mig blev påtaglig. Vilket jag sökte för. Om den relationen utlöste det eller om hon fick en form av trauma är svårt att veta. 

Det har framförts av socialtjänsten att dom har tyckt att barnen varit nervösa och pga det tagit slutsatsen att barnen inte har fått säga saker för mig, vilket inte är sant. Men jag bad mina barn att inte tala om hur otroligt dåligt just jag mådde under en period. Mest för att jag skämdes att jag varit så svag och beroende i den relationen, rädd för att bli dömd och för att utomstående skulle ta allt fel och bilda en uppfattning som inte stämde. Vilket gjordes ändå. Men jag har aldrig sagt att dom inte får utrycka sina känslor eller berätta saker. Barn måste också få prata ut och läka och det uppmuntrade jag dom till.

 

PTSD

Posttraumatiskt stressyndrom kallas ofta för PTSD och är en förkortning av engelskans posttraumatic stress disorder.

Det kan vara svårt att må bra igen efter att ha varit med om jobbiga händelser.

PTSD som orsakas av psykisk misshandel kan ha djupgående och långvariga effekter på en person. Den som har upplevt psykisk misshandel kan drabbas av en rad symptom och beteenden som påverkar deras livskvalitet.

För det första kan personen uppleva återupplevande av traumatiska händelser, vilket kan ta form av flashbacks eller mardrömmar. Dessa upplevelser kan leda till en konstant känsla av rädsla och ångest. Dessutom kan det uppstå känslor av avskildhet och isolering, där individen drar sig undan från sociala interaktioner av rädsla för att bli sårad igen.

Kognitiva funktioner kan också påverkas; många personer med PTSD kan ha svårt att koncentrera sig, fatta beslut eller minnas viktiga detaljer. Det kan leda till negativa tankemönster, låg självkänsla och en känsla av hopplöshet. Fysiska symptom, såsom sömnproblem och kronisk stress, kan också manifestera sig, vilket ytterligare försvårar individens förmåga att hantera vardagen.

Sammanfattningsvis kan PTSD till följd av psykisk misshandel skapa en komplex och utmanande situation för den drabbade, där både emotionella och fysiska aspekter av livet påverkas negativt.

Vad kan ge PTSD?

Enskilda händelser som till exempel olyckor, fysisk och psykisk misshandel, våldtäkt, brott eller liknande kan leda till PTSD.

Det kan också vara händelser som pågår under en längre tid. Några exempel på sådana situationer är dessa:

 

• att uppleva krig
• våld i en nära relation
• långvarig mobbning
• sexuella övergrepp
• upplevelser under intensivvård eller operationer.
• en svår förlossning eller missfall.

Symtom på PTSD?

Påträngande minnen

Att minnen är påträngande innebär att de inte lämnar dig ifred. Du kan till exempel få ett eller flera av dessa symtom:

• påträngande minnesbilder
• mardrömmar
• kraftiga reaktioner från kroppen, till exempel att du får hjärtklappning, får svårt att andas och känner dig stel och spänd.

Ibland är minnesbilderna så levande att det känns som att traumat händer just nu. Det kallas flashbacks och kan utlösas av situationer eller händelser som påminner om de skrämmande upplevelserna. Det kan exempelvis vara ljud, en doft eller andra sinnesintryck. Att återuppleva händelsen ger ofta stark ångest och stress.

Mardrömmarna kan också ge stark ångest. Ibland handlar drömmarna om det som har hänt, ibland är de obegripliga.

Du undviker allt som påminner om traumat

Du får till exempel ett eller båda av dessa symtom:

• Du försöker undvika allt som påminner om händelsen. Det kan göra att du isolerar dig från andra människor.
• Du vill inte prata om händelsen.
  
  

Hur du tänker och känner dig

Du får till exempel ett eller båda av dessa symtom:

• Du kan känna dig nedstämdhet eller likgiltig och kan inte engagera dig i det som händer i din vardag.
• Du börjar tänka att du själv inte klarar saker och att världen är farlig.
• Du kan få minnesförlust. Oftast gäller det tiden precis före, under eller efter händelsen. 

Överspändhet

Du får till exempel ett eller båda av dessa symtom:

• Du känner dig spänd, lättskrämd eller lättirriterad.
• Du får utbrott av ilska, svårt att koncentrera dig eller svårt att sova. Du kan ha svårt att lära dig nya saker.
• Du känner dig mycket rädd.

Andra symtom

Har man haft PTSD länge kan man också få självmordstankar. Man kan också få svårt att ta hand om sig själv och sin hälsa.

Det kan också kännas som att saker som händer är overkliga eller att det blir en förändring i hur du upplever dig själv. 

En del har ont i kroppen hela tiden, eller får kramper.

 

Komplex PTSD med fler symtom

Man kan få så kallad komplex PTSD när man har ytterligare symtom förutom de typiska symtomen vid vanlig PTSD.

Det kan till exempel vara problem med att hantera känslor eller känna sig förminskad och värdelös. Man kan också skämmas, känna skuld eller misslyckande för den traumatiska händelsen som man har varit med om. Vid komplex PTSD kan man också ha svårt med relationer och att känna närhet med andra personer.

Detta är vanligare om man har varit med om en eller flera händelser som varit extremt hotande och svåra att komma över. Tex psykisk misshandel & grovt våld.

 

Traumabonding

Traumabonding liknar Stockholmssyndromet, där människor som hålls fångna kommer att känna tillit eller till och med tillgivenhet för just de människor som fångade och höll dem mot deras vilja. Denna typ av överlevnadsstrategi kan också förekomma i ett förhållande. Det kallas trauma bonding, och det kan uppstå när en person är i ett förhållande med en narcissist.

I våldsamma relationer är det väldigt vanligt att förövaren utövar psykiskt våld och växlar mellan värme och kyla. Alltså, att ena sekunden är förövaren taskig, men sen säger hen förlåt och är världens gulligaste efteråt – sen börjar det om igen. Det här kan göra den utsatte förvirrad, och få den utsatte att tro att förövarens ”snälla sida” är den riktiga sidan. Det är lätt hänt att en börjar anpassa sig för att försöka få den ”snälla sidan” att vara framme hela tiden, men tyvärr hjälper inte det eftersom förövaren utsätter dig för psykiskt våld. Det är aldrig ditt fel att du blir utsatt för våld och det spelar ingen roll hur mycket du anpassar dig.

Med dessa svängar mellan värme och kyla, bra och dåligt och toppar och dalar bildas väldigt starka känslor. Det är fullt förståeligt. Ilska och ledsamhet varvas med kärlek och glädje. Straff varvas med belöning. När relationen är dålig känns allt jättedåligt. Men när relationen är bra känns allt helt fantastiskt. Det är väldigt starkt och skapar starka känslor hos oss. Det kan göra att du får ett extra starkt känslomässigt band till förövaren. Det kan kännas som att det är ni två mot världen eller att ingen annan kan förstå er kärlek. Det här är dock inte ett hälsosamt förhållande, utan snarare en respons på alla extrema svängar förövaren utsätter dig för. Det är vanligt att känna sig beroende av sin partner vid trauma bonding.

Psykisk Misshandel 

Psykisk misshandel, eller psykisk våld, är en form av övergrepp där en person utsätter en annan för emotionell eller psykologisk skada. Det kan ta många former och kan vara subtilt eller uppenbart. Här är några vanliga kännetecken på psykisk misshandel:

1. Kontroll och manipulation: Den misshandlande personen försöker ofta kontrollera den andra genom manipulation, hot eller att underminera deras självförtroende. Det kan innebära att de isolerar den andra från vänner och familj.

2. Nedvärdering och kritik: Kontinuerlig kritik, nedlåtande kommentarer eller att ifrågasätta den andra personens värde och förmågor är vanliga inslag. Detta kan leda till att den drabbade känner sig värdelös.

3. Gaslighting: Detta är en form av manipulation där den misshandlande personen får den andra att tvivla på sin egen verklighetsuppfattning eller minnen. Det kan skapa förvirring och osäkerhet.

4. Hot och skrämsel: Den misshandlande personen kan hota med våld, att skada sig själv eller andra, eller att avslöja hemligheter för att skapa rädsla och kontroll.

5. Emotionell utpressning: Användning av skuld, skam eller rädsla för att få den andra att göra som man vill.

Psykisk misshandel kan ha allvarliga och långvariga effekter på den drabbades mentala hälsa, inklusive ångest, depression och känslor av isolering. Kan även ge komplex PTSD som är en allvarligare form av PTSD. Det är viktigt att söka hjälp om man misstänker att man eller någon annan är utsatt för psykisk misshandel. Stöd från professionella och närstående kan vara avgörande för att bryta cykeln av misshandel och återfå kontrollen över sitt liv.